Den här sidan är till för valpköparna. 

                                          Ni kan sända kort  och berättelser som ni vill dela med er av, till                                                                        

                                                                                                 berit@zelandonis.com                                                                         

                                                           Så sätter det in det på den här sidan.

                                                                  Överaskningar är alltid kul 

                                                                     

                               Berättelsen om Baileys

                                                                                  bejlis

                    Kära Gammel-matte! Ikväll har jag gett mina mattar och

                                                  hussar hjärtslag.

 

                                           De satt och pratade med våra grannar i godan ro och gav

                                                        mig inte särskilt mycket uppmärksamhet.

 

                                      Jovisst, de klappade och kliade mig men inte tillräckligt

                                                                      mycket tycker jag.

 

                                      Jag gick en sväng i lilla hagen och får till min stora lycka se

                                                             att  gallret har ett litet hål, precis

 

                                                           lagom för att jag ska hinna smita ut.

 

                                           Tror sen att det gick säkert 5 minuter innan de upptäckte

                                                                     att jag var borta.

 

                                                 Vet du hur långt man kan hinna på 5 minuter??

 

                                             Jättelångt om man är en supersnabb Tibbe som jag.

 

                                                                   Eller långt och långt...

 

                                      Det var en himla massa bilar i vägen för mig annars hade jag

                                                            kanske kommit ännu längre.

 

                                          11 personer var ute och letade efter mig! Och det var

                                                                jättemörkt tyckte de.

 

                                       Jag hörde dem ropa men varför skulle jag springa hem - jag

                                                          hade ju fått nos på löptikar.

 

                                                    Fattar dom inte att jag hittar hem??

 

                              Fast vill du veta hur jag kom hem? Med poliseskort!! Jodå, poliserna

 

                            jagade mig och varje gång de nästan fick tag på mig så lurade jag dem.

 

                             Min matte såg inte så glad ut när jag kom gående med polisen i släptåg...

 

                                                          Fast hon var nog jätterädd.

 

                       Nu är jag hemma och matte är VÄLDIGT lättad och vill inte släppa taget om mig.

 

                                                Blöta nospussar från din (busige) Baileys